Jag känner ett fruktansvärt hat mot manssläktet. Alltså absolut inte mot män som individer, utan mot manssläktet. Hur de kan bete sig och ha sig och vad de kan säga och göra. Som jag inte kan. Eller som jag kan, fast det uppfattas annorlunda. Killar kan skämta, tjejer måste förtjäna att skämta. Killar finns, tjejer måste förtjäna att finnas. Där de är. Killar får jobb, tjejer måste förtjäna sina jobb. Jag hatar verkligen den fruktansvärda orättvisan som inte bara visar sig i arbetslivet utan även är där hela tide, varje dag, i allt vi gör, i allt vi säger, i allt vi är.

Jag vill inte hata manssläktet, men jag måste för det är mitt sista försvar. Men som sagt hatar jag mig själv mer!

Varför hatar jag mig själv så mycket?

We tried a drinking bar
It gets so very hard
And when the cab ride ahead seems too long
We go fuck in the bathroom

Tindersticks spelar på Debaser 28/4. Jag MÅSTE gå. Det MÅSTE finnas biljetter kvar 25/4. Jag dör om jag inte får se Stuart!!