Jag känner ett fruktansvärt hat mot manssläktet. Alltså absolut inte mot män som individer, utan mot manssläktet. Hur de kan bete sig och ha sig och vad de kan säga och göra. Som jag inte kan. Eller som jag kan, fast det uppfattas annorlunda. Killar kan skämta, tjejer måste förtjäna att skämta. Killar finns, tjejer måste förtjäna att finnas. Där de är. Killar får jobb, tjejer måste förtjäna sina jobb. Jag hatar verkligen den fruktansvärda orättvisan som inte bara visar sig i arbetslivet utan även är där hela tide, varje dag, i allt vi gör, i allt vi säger, i allt vi är.

Jag vill inte hata manssläktet, men jag måste för det är mitt sista försvar. Men som sagt hatar jag mig själv mer!

 

M

16 april 2008 23:55

Jag tror att även män kan ha samma känslor gentemot andra. Frågan är om man inte bara projicerar sin egen (upplevda) otillräcklighet på andra? Det blir en ursäkt för att själv inte försöka ta plats.

Men vad vet jag?

http://anti.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag ids inte Bloggagratis längre så jag flyttar hit. Wöwö. ...

I Alltså, försökte locka min käresta att umgås med mig genom att baka bröd, koka broccolisoppa och göra egen hommous. Klockan tio på natten. Han ville inte umgås. Ja ba: Fail. *fail*   II Jag måste sitta på min tvättmaskin och medelst mitt fe...

Eli har skrivit en bok!!!!!!!! Jag vill med detta inte påstå att Eli och jag är bästa vänner eller något men vi umgicks för flera år sedan och när jag tänker på Eli så blir jag glad, sådär som man kan bli när man tänker på somliga personer. Han ...

Hatar att gå på fest när de man ska gå med går dit tillsammans och har hängt innan och redan är fulla. Plus om man har nästan slut på foundation, kasst H&M-puder, fett hår och inga cash. Man ba' nä. *gråter en skvätt av utanförskapet* ...

Alltså kommentarerna till den här artikeln! Orkar ej!