Igår natt gick Mårran vidare till de evigt gröna ängarna efter en kort tids sjukdom.

Natten innan åkte vi in till akuten på natten eftersom hon var förkyld och hon fick vätska, antibiotika och Critical care - ett specialfoder som man ger med spruta. Jag matade och vätskade och försökte göra allt som stod i min makt men hon levde bara ett drygt dygn efter besöket. :C

Jag tyckte att hon var piggare på kvällen innan hon dog när Alva var här och hjälpte mig att mata men tydligen så bedrog jag mig.

Igår åkte vi och begravde henne på en fin plats och planterade en Siemprevivum (lev för alltid) så att man kan hitta dit igen. Det är på en av mina favoritplatser i Uppsala så det känns bra.

Jag började jobba direkt efter att jag upptäckte det så jag har ännu inte hunnit gråta. Det kommer nog nu, när jag är ensam och hinner tänka.

Fina lilla Mårra, sov gott! Stinky och jag saknar dig och tänker på dig.

Seri-jävla-öst, har Leonard Cohen skrivit en enda dålig låt/-text eller är jag blödig?

Take this waltz, with its very own breath of whiskey and death

Everybody knows that you've been faithful (give or take a night or two)

Many loved before us, I know that we are not new, in city and in forest they smiled like me and you

That's all, I don't think of you that often

Alltså.

Den är full och ledsen och sms:ar mig fel.

Jag förstår ingenting. Jag kan inte göra någonting.

Jag säger som min husgud Morrissey; "Let me in!"

Aaaaaargh! Jag blir så äckligt paranoid och schizofren och osäker när jag är kär. Jag hatar det helt överdrivet mycket. Det är så soft att vara singel och känna att man inte ens vill vara kär för man får ändå ligga när man vill och kärlek och så från vänner. Men detta, ORKA! Jag önskar ingen jävel att vara kär som jag. Det är ju typ tonårsångest deluxe med manodepressiva inslag. Och sen, när jag till slut blir trygg och inte känner en konstant fladdrande osäkerhet i hjärtat, då blir det för tryggt och jag gör slut. Det är fucket up, man (<--på pusherdanska). Pest eller kolera. Jävla kille. Jävla självplågande och ältande jag. Jävla allt. Huuuuh.

Att jag är kär i min kille!

Alltså - vad är dealen med att folk ska berätta för mig att de INTE ligger med min kille. Nähe?

Det är två nu som har sagt att de är bästisar med S men det är "inget sexuellt". Jag trodde inte det heller! Men när någon säger "inget sexuellt" som om att det vore troligt - då blir man ju misstänksam!

   Dessutom berättade Ricardo att han legat med en person som jag verkligen föraktar. Usch, jag kände så mycket avsmak. Jag skulle aldrig närma mig hennes genitalier (och än mindre hennes anus) ens med platshandskar. Men nu känns det som om jag har legat med henne också. Buksyskon - sämsta grejen. Huuuaa... :(

Måste folk vara så smutsiga/kåta?!

/Oskulden

Blä jag jobbade över 2,5 h idag och det är bara måndag.

Imorgon blir nog också en helvetesdag. NP = hat.

Sen är det onsdag och det är hat 4 real så jag kommer att vara skittrött på torsdagen när vi ska till Stockholm med eleverna sen på fredag när det är avslutning kommer jag försova mig så att jag inte ens kan säga hej då till mina elever som går ut. Dessutom blir jag så sjukt gråtmild när jag är trött, hungrig och utarbetad. T.ex fick jag ett sms när jag skulle låsa upp dörren klockan 20:30 där det stod att jag inte fick träffa S. *började gråta*

Sedan har någon tagit mina assietter som jag fick i födelsedagspresent till sin salladsodling (utan att fråga, surprise surprise) och så stod den helt jordig och äcklig och då blev jag så arg så att jag också började gråta. Nu måste jag cykla och släppa in Pussel och kommer antagligen också att börja gråta för det är så jävla ovärt att lämna hemmet t.o.m i tio minuter.

Jag har ont i magen också och lagade skitäcklig mat. Typ kokta morötter med umpasmak.

Livet.