Aaaaaargh! Jag blir så äckligt paranoid och schizofren och osäker när jag är kär. Jag hatar det helt överdrivet mycket. Det är så soft att vara singel och känna att man inte ens vill vara kär för man får ändå ligga när man vill och kärlek och så från vänner. Men detta, ORKA! Jag önskar ingen jävel att vara kär som jag. Det är ju typ tonårsångest deluxe med manodepressiva inslag. Och sen, när jag till slut blir trygg och inte känner en konstant fladdrande osäkerhet i hjärtat, då blir det för tryggt och jag gör slut. Det är fucket up, man (<--på pusherdanska). Pest eller kolera. Jävla kille. Jävla självplågande och ältande jag. Jävla allt. Huuuuh.

 

zniz´n

19 juni 2009 00:36

jag känner igen mig till 100%. vilka plågon vi är. men de e ju så det är! inte så konstigt heller om man tänker efter på våra tidigare "lyckliga" förhållanden/förväntningar/dumpningar/osv...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag ids inte Bloggagratis längre så jag flyttar hit. Wöwö. ...

I Alltså, försökte locka min käresta att umgås med mig genom att baka bröd, koka broccolisoppa och göra egen hommous. Klockan tio på natten. Han ville inte umgås. Ja ba: Fail. *fail*   II Jag måste sitta på min tvättmaskin och medelst mitt fe...

Eli har skrivit en bok!!!!!!!! Jag vill med detta inte påstå att Eli och jag är bästa vänner eller något men vi umgicks för flera år sedan och när jag tänker på Eli så blir jag glad, sådär som man kan bli när man tänker på somliga personer. Han ...

Hatar att gå på fest när de man ska gå med går dit tillsammans och har hängt innan och redan är fulla. Plus om man har nästan slut på foundation, kasst H&M-puder, fett hår och inga cash. Man ba' nä. *gråter en skvätt av utanförskapet* ...

Alltså kommentarerna till den här artikeln! Orkar ej!