Idag flyttade Stinky hemifrån. Hon är en stor tjej nu.

Hennes mamma är inte en lika stor tjej som började gråta både på jobbet samt också även nu.   

Hon är världens finaste lilla gris, och det modigaste lilla marsvin jag någonsin träffat! De är ju annars ganska ängsliga av sig.

Jag vet att det blir roligare för henne där, där min bror har tid för mycket gos och tid utanför buren. Hon slipper långa kattassar som petar henne i rumpan när hon sitter och tuggar hö också. Men jag är ändå orolig och tänker "om". Tänk om hon blir trampad på, tänk om hon blir förkyld, tänk om hon är hungrig, tänk om hennes klor blir för långa, tänk om ad infiniti. Ja ja. Nä. Nu vill jag åka och hämta hem henne. Min lilla stinkmaskin!!!

Här är en bild från min födelsedag i somras när Stinky återhämtade sig från kvalsterangrepp, ögonskador och undernäring (speciellt det sistnämnda ...)