Jag har fått oinbjudna gäster i skafferiet och det är så HIMLA äckligt!!!

Dessutom var jag tvungen att kasta ett ton mat. Sjukt onödigt. Lite frös jag in, typ det som var oöppnat och lasagneplattorna, för de var lätta att kolla. Men på översta hyllan kröp de typ utanpå paketen. Jag spydde (nästan). Så himla vidrigt. Jag hade en BiB i skafferiet också men den räddade jag förstås. Nu borde jag skura ur skafferiet, kasta ut dammsugarpåsen osv men jag är supertrött. Jobbade till 19.00 (<---- Synd om!). Jag vill ha moraliskt stöd av han som jag är kär i men det kan jag ju fetglömma verkar det som!

Han tycker nog att jag är äcklig. Det är jag också. :C

http://www.anticimex.se/default.asp?objectid=420 Såna har jag fått! HUÄÄ!

I fredags var jag abra hemma och drack lite vin med Daniela och Linn för jag skulle ut till hästen tidigt. Wickie förlorade nämligen sitt föl i fredags. Troligtvis abortvirus. :C

Det var hemskt sorgligt, men i lördags var hon och jag ute och promenerade i 1 h i skogen och hon verkade pigg och glad och åt normalt. Hon var rätt törstig bara.

Idag var hon lite halt skruttan. Hennes ena hov är jättevarm efter skoningen och hon har säkert en till hovböld. Hon är så känslig i sina små fötter. Det hade kommit lite mer blod också, men inte alls mycket.

Jag var hos Herr Spofv igår efter stallet och tittade på roliga klipp och drack vin. Mitt hjärta kom också med folköl och sjöng Singstar och sådära och sedan gick vi hem till honom och drack hibiskusté och tog en ond. Det är så mysigt i källaren och man sover VÄLDIGT bra så idag vaknade vi typ halv tre. OUPZ!! Jag kom ut till stallet klockan fem... Efter stallet fick jag mat av Jorunn, och matlåda. Så himla lyxe. Det var linsgryta och ris och blomkål och kålrot i ugn, värsta lyxe och bra!! Behöver bara sno lite frukt av Hanna så är morgondagen fixad! (hehe, jag fick ta sade hon!)

Imorgon ska jag också få mat av <3 när jag kommer hem från jobbet! Så himla mysigt! Lasagne. Han lovade också att BARA ha förkläde på sig så jag lade fram det på diskbänken.

Alla verkar tycka om honom och att vi passar bra ihop. Jag tycker också det och jag är så kär och glad. Det enda smolket i bägaren är ju den där anstående flytten, som jag hoppas skjuts upp ca till år 2010/2011. Då kan jag tänka mig att flytta med nämligen. :)

Att flytta löser faktiskt inga problem!!! *är klok och vet för jag har försökt samma sak*

...och viskar till mig du

är värd att dö för.

Jag blev kär i en spökstad - du, du, du gör mig hel

Jag lyssnar på Kent på Spotify (som jag äääälskar) och idag handlar visst alla låtar om mig och S. :C

Snurra min jord igen för allt vi drömde en gång.

Stanna hos mig, du är allt jag har

Stanna hos mig, du är allt jag har kvar

Nu kom 747 också.

Du håller mig vid liv.

Idag pratade Hanna med S och han ska flytta i slutet av mars. Jaha.

Jag visste inget, men jag har heller inget frågat.

Jag lever i förnekelse, för annars skulle jag nog inte orka eller palla eller så.

Det är ju jobbigt att fästa sig vid någon som man vet skall lämna en.

Väldigt jobbigt.

Men, man får väl ta dagarna som de kommer och leva i nuet och deppa i slutet av mars och leva i en härlig förnekelse i två månader till.

Jag lär ju dock ha en himla tur i spel... Borde köpa tio triss på momangen.

Osthuve, ska stanna i Chile till Marzo!

Jag förstår honom. Jag vill också.

Why are we so alone even in company?

Det är lite upp och ner nu.

Ena dagen high as a kite och andra dagen smittad av depression.

Jag känner mig så hjälplös och det känns så dumt och lönlöst att vara kär när han ska flytta. Jag känner inte att jag vill flytta nu när jag precis har börjat jobba och så heller. Och liksom, vi har känt varandra mindre än en månad. Typiskt mitt liv, känns det som. Sen övertolkar jag allt till min nackdel och känner mig ratad i kombination med the Cure. Jag vet då hur man mår bra!

... and the sand and the sea grows

I close my eyes

move slowly trough a drowning wave

going away on a strange day

Det finns familj, då menar jag biologisk familj, och sen finns det familj, som är personer som man vet att man aldrig kommer kunna leva utan och som man aldrig kan sluta älska. Personer som har funnits och outtröttligt älskat och brytt sig och tänkt på en och brytt sig och gett kärlek trots att man har betett sig illa och varit ett svin och inte alls motsvarat deras handlingar.

   Min bästa vän, som inte tvingats därtill av biologiska band, är Deniz. Hon är världens finaste, bästa och mest omtänksamma människa. Jag har svårt att tänka mig mitt vuxna liv utan henne för hon har alltid funnits där. Hon finns alltid där. Hon förstår. När jag är dålig så förstår hon. När jag är bra förstår hon. När jag är nere eller uppe finns hon vid min sida. När jag sviker henne förstår hon anledningen och när jag är lycklig delar hon osjälviskt min lycka. Hon förklarar mina orätter, men förlåter liksom hon glömmer. Hon ställer upp där ingen annan ställer upp och delar det ingen vill dela. Hon tänker på mig trots att jag inte besvarar henns omsorg. Hon bryr sig fast hon inte behöver. Hon tänker på mig och på andra av godhet. Hon är den som håller kontakten med människor eftersom hon håller dem i minnet och bevarar detta. Hon är den som bryr sig. Hon är vacker, utom och inom sig. Det återspeglas. Vore hon här nu skulle hon få allt att kännas bra. Ingenting skulle kännas konstigt eller osäkert. Hennes erfarenhet inger trygghet. Hennes godhet inger trygghet. Hon är kärlek.

   Den dagen jag dör kommer jag inte att ligga ensam och bli uppäten av mina katter för jag vet att Deniz kommer att finna mig. Trots att jag är miserabel, ignorant, dum och depressiv så älskar hon mig. Trots mina brister förlåter hon mig åter och åter. För Deniz är Deniz och hon är en vacker person.

   Du håller mig vid liv.