Om ingen någonsin säger att den älskar en, är man älskad då?

Om ingen någonsin säger att man är vacker, är man då det?

Om ingen någonsin säger att man är viktig och värdefull så är man det kanske inte.

Andras åsikter betyder mycket, och ibland motsäger man sig själv och ens självtillit är stundtals obefintlig.

Just nu vill jag höra något från någon men det är egentligen fel bekräftelse från fel person och jag har ingen distans och inget omdöme när det gäller mig själv. Därav ärren, idiotin och sorgen.